Kära vänner!
Under de senaste hundra åren har kvinnor i stora delar av världen firat 8: mars, år efter år. Tack vare kvinnorätts rörelses kamp för jämställdhet har vi tagit stora steg framåt. Men det är mycket kvar, speciellt i de religionsstyrda länder där det råder ett statligt kvinnoförtryck där exempelvis kvinnan på papper och i lagar – inte räknas som en medborgare, utan hälften av en man.
I år firar vi den internationella kvinnodagen med ett starkt stöd från kvinnors massprotester mot våld och våldtäkter i Indien, textil arbetarnas demonstrationer och protester i Bangladesh, kvinnornas kamp mot den obligatoriska slöjan och kvinnofientliga lagar i Iran. Kvinnornas kamp mot förtryck i Irak och Afghanistan, kampen mot könsstympning i vissa afrikanska länder och kvinnokamp till och med i Saudiarabien. 2013 färgades av deras kamp för frihet och jämställdhet.
Från Göteborg hyllar vi de kvinnorna och applåderar för dem!
Idag firar vi 8:e mars även i en sådan situation där vinst och pengar styr vårt liv. Vi lever i en värld, där en procent, den rikaste procenten i världen äger 44 % av hus hållens förmögenhet. I en värld där priset av en Iphone består av 95 % vinst och bara 5 % arbetarlön. Vi firar 8: mars när till och med i EU länder är var tionde fattiga och kvinnor arbetar gratis 59 dagar om året.
Och här i Sverige enligt LOs rapport 2012, motsvarade makt elitens genomsnittliga inkomster jämfört med en industri arbetares, 16,8 industri arbetarlöner! Det betyder att det behövs nästan 17 industri arbetarlöner för att få ihop till en maktelits inkomst. Den inkomst som LO mäter för makteliten är arbets inkomst samt inkomster från kapital och näringsverksamhet. År 2012 var den genomsnittliga samman räknade inkomsten före skatt i makteliten ۵.۵ miljoner kronor, att jämföra med en genomsnittlig industri arbetarlön på ۳۲۸ ۰۰۰ kronor. Och med makteliten menas med kapitalägaren och verkställande direktörer.
Allt detta för att se och förstå diskriminering av kvinnor som en del av det hela orättvisa systemet.
I Sverige arbetar ungefär 82 % av kvinnor i åldern 20-64.
۶۸ % av alla sysselsatta kvinnor arbetar heltid och 32 % deltid. Motsvarande andelen för män är 90 % heltid och 10 % deltid. Löneskillnaden är på ۱۴ % mellan kvinnor och män och detta innebär att kvinnor får ungefär 85 % av mäns lön. Kvinnor tar tre fjärdedelar av föräldrar ledigheten och detta beror på att män ofta har högre lön och att enligt den patriarkala kvinnosynen förväntas kvinnor fortfarande att ta ett större ansvar för barn och hem.
Kvinnorna drabbas och har drabbats hårdast av nedskärningarna, speciellt i vården, äldreomsorgen och förskolor. Men försämringarna innebär inte bara osäkra anställningar och ökad stress på arbetet. Något som vi inte ska glömma är det obetalda arbete som väntar när kvinnan kommer hem. Dubbelarbete och osäkra anställningar är en stor anledning till kvinnors ohälsa.
Diskriminering av kvinnor på arbetsmarknaden är ett faktum. Löneskillnaden mellan män och kvinnor, deltidsarbete i större utsträckning än män, obekväma och oregelbundna arbetstider, osäkra anställningar samt sexuellt trakasseri på jobbet som ofta leder till höga sjukskrivningar, är dagens verklighet. Men när det gäller arbetarkvinnor, kvinnor i arbetaryrken är arbetsvillkoren sämre jämfört med andra. Var fjärde arbetarkvinna har en tidsbegränsad anställning. Över hälften av arbetarkvinnor arbetar deltid. ۶۵ % av arbetarkvinnorna arbetar regelbundet utanför dagtid. Samtidigt är lönerna arbetsmarknadens lägsta.
Men Vad kan man göra åt detta? Vad ska vi göra? Ska vi nöja oss med 8:e mars firandet en dag per år? Ska vi nöja oss med att arrangera konferenser och seminarier och forska om kvinnofrågor? Ska vi nöja oss med att vissa riksdagspartier kommer med sina förslag gällande diskrimineringen? Ska vi fortsätta med samma metoder och samma idéer?
Kvinnorörelsen för jämställdhet behöver nytt blod. Kvinnorörelsen för jämställdhet måste erkänna sina svagheter och hitta lösningar.
Tack vare kvinnorätts rörelses kamp under alla dessa år är jämställdheten i arbetslivet lagfäst. Enligt diskrimineringslagen ska det vara ” lika lön för lika och likvärdigt arbete”. Ändå värderas kvinnors arbete lägre än män och kvinnor får genomsnitt lägre lön . Fortfarande följs inte lagar . Vem eller vilka arbetsgivare är det som inte följer lagen? Jo, Många kvinnor är statligt, kommuns och Landstings anställda. Det är staten själv, kommuner och landsting. Vad får arbetsgivarna för konsekvens när de inte följer diskrimineringslagen? Det måste vara straffbart att lönediskriminera. Så är det inte idag.Och när staten själv inte följer lagen är vi så naiva och förväntar oss att den privata sektorn skulle tillämpa lika lön mellan kvinnor och män. Fast lagen måste gälla alla. Ska vi nöja oss att en solig dag kommer Medlingsinstitutet att förändra den systematiska lönediskrimineringen?
Nej mina vänner!
Här i Göteborg och hela landet måste vi samlas och organisera oss! Genom att sprida budskapet i varje arbetsplats, fackföreningar, kvinnorätts organisationer samt politiska partier och sist men inte minst i den sociala median kan vi mobilisera en offensiv kämpande kvinnorörelse mot lönediskriminering. Låt oss förvandla år 2014 till kampens år mot lönediskriminering. Vi vill och vi kan tvinga staten att anslå pengar i budgeten för att fylla det existerande gapet mellan kvinnor och mäns löner. Ja, vi vill och vi kan, och i kampen har vi många frihetsälskande män med oss.
För att det ska hända behövs en ny kvinnorörelse!
Länge leve 8: mars!
Tack för mig
